Osten
Jag gick ut i köket och gjorde i ordning en tallrik med sallad till lunch som jag åt inne på mitt rum. På köksbänken låg som vanligt en osthyvel och bredvid en triangel formad stor bit gul ost och några brödsmulor. Min hyresvärd hade ätit frukost. Jag diskade min tallrik och gick ut och mot centralen för att möta min kusin som kommit för att hälsa på mig.
Tre och en halv timme senare.
Strålande väder, riktigt fin solig dag var det och underbart med besök av min kusin.
Efter att vi promenerat runt lite och tagit en fika bestämde vi oss att gå hem till mig för att lämna hennes väska.
Vi kommer in i lägenheten, vi är ensamma. Det är första gången min kusin är här, vi börjar med att gå in i köket för att visa henne hur det ser ut.
På köksbänken, nästan fyra timmar senare, ligger den triangel formade gula osten, mitt i solen (som ligger på köksfönstret under hela dagarna när den är framme). Jag går fram till osten för att vira runt den i plast och lägga in i kylen, den är helt mjuk, varm och kanterna har smält.
- Uuh... säger min kusin, som tittar på mig och skrattar lite lätt.
Senare när min hyresvärd kommer hem, vill jag tala om för henne om osten, eftersom att den kan faktiskt ha blivit dålig, och kanske också som en liten påminnelse..
- Jo du, jag vill bara säga att vi hittade din ost på köksbänken när vi kom hem, och den var väldigt varm och mjuk så du vet. Jag lade in den i kylen men om den smakar konstigt så kanske du inte ska äta den, sade jag med vänlig, informativ röst.
- Mjaha.. blev svaret, som kom som ett lite surt, men samtidigt skamset svar.
Inget tack, ingen vänlig blick, tomt och helt avstängt.
Kanske ville hon inte se ytterligare en motbjudande sanning om sig själv.
L
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar