Precis framför..

.. stannar bussen. Mina ögon fastnar direkt, på det lockiga långa bruna håret, de långa smala benen, den oskyldiga snygga stilen, men framför allt på de stora bruna vänliga ögon som möter min blick.
Vi kollar på varandra, känns som en evighet fastän det säkert var en sekund typ. Vi kollar igen, och vi båda ler. En härlig, lustig och spännande känsla. Vi båda småskrattar, som att båda känner samma sak.
Bussen står fortfarande stilla.
Jag börjar fega ur, kollar på en unge som kommer in i bussen med en jätte söt pälsmössa. Jag tänker på hur jag ska hantera situationen, han står precis vid mig, så nära. Men glaset skiljer oss åt.
Jag smygkollar igen, han står kvar och nickar diskret i takt till musiken.
Undra vad för musik han lyssnar på?
Bussen börjar åka, han står kvar, jag sitter kvar, vi åker olika håll. Jag letar efter hans blick igen, han ser inte.
Tänk så kommer vi inte ses igen? Tänk så ses vi igen?

Så fin så jag smälter.

/ L