måndag 16 april 2012

Inneboende i Stockholm, del 1

Jag kommer hem en kväll efter träningen, inne i köket pågår visst en manikyr.
- Hej, det här är min kompis hon är jätte duktig på naglar! berättar min hyresvärd med ögonen fulla av förväntan.
- Hello, how are you? Hennes väninna pratar halvdålig engelska och i lägenheten luktar kemikalier av all aceton, nagellack och rengöringstvålar. Tur att jag duschade på gymmet idag, tyvärr kan jag dock inte smita in låsa om mig eftersom mitt rum, som ligger intill hennes, som ligger intill hallen och köket, bara har ett skynke emellan och doften och de höga rösterna flyter fritt i luften. 
Nåja, jag är inneboende, jag bor mitt i stan och hon ska ha kul med sina kompisar. Jag står ut...

Dagen därpå gör jag i ordning min efterlängtade frukost. Jag älskar morgnar. När jag sätter mig vid köksbordet för att ta min första tugga, hindras jag av kväljningar. Böjd över underlägget i svart och brunt bambuliknande trä, möts jag av en bunt avklippta naglar.

Naglar är något av det äckligaste från en människas kropp. Naglar och hår. Jag har inget emot det när det sitter vårdat där de ska, men när de ligger (särskilt!)på köksbordet, i badkaret eller i soffan då är så otroligt snuskigt. 




L





1 kommentar:

  1. Haha.. Kul och levande beskrivet. Jag vill läsa mer.. Vad hände sen?
    Kramar

    SvaraRadera